Alicia har nu gått på dagis i tre månader. Det går jättebra för henne. Hon tycks trivas och utvecklas. De första två veckorna var jättejobbiga. Det var extremt rörigt på avdelningen då de skolade in tio ettåringar samtidigt. Men de fick till rutinerna snabbt så nu känns allt bra. Dom säger att hon tar för sig bra, att hon lyssnar och gillar att vara med och sjunga, rita och läsa.
Annars har den lilla damen blivit så otroligt bestämd. Hon är ofta extremt sur och arg. Det är många, många utbrott varje dag. Detta känner vi inte alls igen från grabbarna, åtminstone inte när de var 1,5år. När hon blir sur är hon hur söt som helst, det är ju svårt att hålla sig för skratt vissa gånger. Vid riktiga utbrott blir hon som en orm, det går inte att hålla henne och hon skriker hysteriskt.
Sedan hon började dagis har hon börjat äta jättebra, det mesta slinker ner. Man märker att hon äter bra för det börjar bli liter mer att ta i.
Hon har blivit så duktig att gå och springa de senaste månaderna. Hon klättrar, kryper. Trappen är inte några problem.
Hon snackar en massa nu. Hon härmar och tycker det är roligt att försöka lära sig nya ord. Hon svarar hela tiden på de frågor man har med ja och nej, även i telefon med de hon pratar med. Hon säger nya ord hela tiden, men de vanligaste är Pippi, mamma, pappa, Lucas, bulle, kaka, bye bye, tutte, apa, hoppa.
Favorit sysselsättning just nu är film (Pippi, Emil, Bamse, Pingu, Nicke nyfiken), bygga pussel, rita och framförallt diska. Hon skulle kunna stå där hela tiden om hon fick. Och eftersom hon får sådana utbrott så fort man tar bort henne så får hon stå där en hel del.
Fötterna ser bara bättre och bättre ut. Vi var och bytte skor för ett tag sedan. Snart bör vi bli kallade till koll igen. Än så länge är det inte några större protester kring skenan, tur nog. Men det är ju ca 2,5 år kvar så det lär ju komma. Fy, det är så lång tid kvar. Jag tycker fortfarande att det är gruvsamt att ta på henne skenan på kvällen, kan ju inte var så mysigt att sova med den.
