Bild i ST

Sagt av Lucas…

Melvin sitter på golvet, bredvid babysittern och försöker trösta Alicia som är ledsen. Det går inte så bra att trösta henne. Då säger Lucas till Melvin: “men ge hon nappen, Einstein”

Mina finaste….

Fattar inte hur mycket man kan älska sin barn!

Träning

Alicia tränar just nu på att lyfta huvudet.

Att le och försöka göra ljud är också en favorit.

Till slut blir man så trött på allt så att man somnar…

Planering

Det gäller verkligen att planera när man har en bebis. Jag, Lucas och Alicia åkte till Erika för att jag skulle klippa mig. Innan vi kom iväg skulle vi äta, byta om, jag skulle sminka mig, duka av osv. Alicia var vaken och på väldigt dåligt humör. Jag fika bära henne en stund för att lugna, lägga ner och försöka hinna göra något. Ta upp och trösta, lägga ner… osv. Det tar sin tid och kräver planering.

Alicia lyckades inte somna när vi åkte till stan, tvärt om, det var hur spännande som helst! Hon slumrade till när vi gick på stan, men vaknade så fort vi klev in hos Erika. Dessutom började hon bajsa. Vi körde vagnen så att jag kunde ge henne nappen. På något konstigt vis lyckades hon somna, utan skumpande. Lucas satt, som vanligt , snällt och tittade på.

Efteråt blev det dock panik då hon blev hungrig. In på närmaste fik och ammade, vilket också innebar gofika för mig och Lucas.

En månad

igår blev Alicia en månad. Tiden har som vanligt gått hur fort som helst. Det har varit en underbar första månad, vi har njutit för fullt av vår fina dotter. Jag har inte känt någon stress över allt som behöver göras, alla måsten har fått vänta. Alicia har fått all den tid hon behöver. Till och med nätterna känns OK, trots att man får vakna flera gånger per natt.

Det enda som känts stressande är att Lucas ofta inte har haft något att göra. Han har blivit sittande framför TV:n, datorn eller något TV-spel. Han har ofta frågat om vi kan leka med honom, men tiden har inte funnits alla gånger. Man får lite dåligt samvete många gånger. Men jag försöker intala mig själv att det är under en kort period det kommer att vara så här.

Igår var jag, Alicia och Lucas till Kyrkis. Lucas tyckte att det var roligt, men det var mest bebissaker att leka med. Han tyckte dock att det var kul att leka med sin kompis Filippa.

På eftermiddagen åkte vi till Timrå för att knäppa kort till tidningen. Bilden blev jättefin! Den kommer att vara i tidningen på lördag.

Idag ska vi gå till BVC för mätning och vägning. Därefter är det dags för ortopeden igen. Egentligen skulle vi gå på drop-in fika på dagis efter omgipsningen, men det blir inget fika för oss, Lucas är hemma idag. Det går magsjuka och andra sjukdomar på dagis just nu så han är hemma med mig istället.

Lönesamtal och shopping

Alicia och jag har kommit på att det är himla roligt och mysigt att shoppa ihop. Det ska börjas i tid…

I torsdags var vi till mitt arbete för ett lönesamtal. Alicia var med och hon verkade nöjd med höjningen. Efteråt gick vi på stan och tittade i affärer. Hon sov mest eller spanade på alla lampor. Vi träffade Peter för en salladslunch på Piccolo.

I går åkte jag med alla mina tre barn för att fika på stan samt ett besök på Kulturmagasinet. Vi besökte Peter på jobbet, hyrde lite filmer och besökte leksaksaffären. På vägen hem köpte vi med oss lite Sushi. En trevlig eftermiddag med mina barn!

Fossingarna

I förrgår gipsade vi om fossingarna igen (4:e gången). Oj, vad de börjar bli fina. De kunde töja dem jättemycket. Den högra foten är snart “färdigvinklad” och den vänstra behöver kanske en eller två omgipsningar innan den är klar. Så om ca två veckor kan det bli aktuellt med operation av hälsenan, vilket kommer att korrigera droppfoten. Hon kommer därefter ha samma gips i 4 veckor (om hon inte växer ur det) och sedan är det aktuellt med skenan.

Även denna gång var hon väldigt ledsen. Särskilt när den lite mer hårdhänta, men superduktiga, läkaren tänjde foten. Läkaren som håller på att lära sig metoden vågar inte vinkla fötterna lika mycket.

Så här vinklade är fötterna redan nu. Snart har vi en liten Charlie Chaplin.

Lyckades fånga ett litet leende på bild.

Åsså var vi lite lik Melvin…..eller mamma kanske….

Omgipsning

Idag var vi iväg och vägde Alicia. Hon har gått upp 300g på en vecka. Det är ju toppen! Direkt efteråt åkte vi till sjukhuset för en omgipsning av benen. Fötterna blir allt rakare, men många gipsningar återstår.

Idag var det två läkare och två blivande läkare som var med och tittade på hennes fötter, det är många som vill se hur behandlingen går till. Det är ju så få patienter som de har möjlighet att lära av.

Gipsningen gick ganska bra. Det var inget vidare att ta bort de gamla gipsen, det gick dock snabbare än förra gången. Vi provade att ge glukosvatten, men det hjälpte inte. Hon fick bada en snabbis och jag hann ge henne lite mat innan de skulle gipsa. Hon var ganska lugn när de gipsade. Kanske känns det bra att få gipsen tillbaks igen, det är ju normalläge för henne.

Alicia 17 dagar

Det har redan gått 17 dagar sedan Alicia kom. Allt går så bra och vi bara njuter. Hon sover bra och äter bra. För det mesta är hon nöjd, men det blir ju en del gnäll och grin också.

I natt sov hon från tio till halv tre. Hon ammade och sov till fem. Fick en slurk till och sov till halv åtta. Både Peter och jag känner oss utvilade och pigga.

Gipsen är smidiga och inget problem. Hon verkar inte alls besväras av dom.

Hon har relativt långa vakenperioder. Igår var hon vaken mellan fem och tio på kvällen. Hon slumrar lite till och från när hon är vaken.

Vi har sett flera antydningar till leenden, det lär inte dröja länge innan det blir “på riktigt”

De små gullefötterna

Alicia små klumpfötter blev gipsade för första gången när hon var fyra dagar gammal. Läkarna bedömer hennes fötter som “normala” klumpfötter, inte svåra eller väldigt stela.



Den första gipsningen gick bra. Hon var dock väldigt ledsen och skrek väldigt mycket. Det gjorde ont i mammahjärtat.

Den andra gipsningen gjordes idag. Hon var ledsen när de skulle ta bort de gamla gipset. Men efter att ha fått lite mat blev hon lugn och sov under omgipsningen, skönt! Vi hann med ett litet snabbt bad där emellan. Jag bad om glukosvatten för att kunna trösta henne lite, men det kom inte till användning eftersom hon somnade.

Så här fina och nätta är hennes gips. Det är inte några problem att ha vanliga byxor. Titta vad raka hennes fötter har blivit på en vecka!




Hon kommer att gipsas om en gång i veckan under ca 1,5 månad. Därefter görs en mindre operation av hennes hälsena. Därefter kommer hon att ha skena.

Vem är Alicia lik?

Melvin:





Lucas:

Låt mig presentera….

….Maria Alicia Lindström

född den 23/3 kl. 14.29

Vikt: 3 143g

Längd: 50cm



Ja, till slut har hon äntligen kommit! Vår dotter har varit värd att vänta på!

Besöket hos läkaren på förlossningen resulterade till slut i en igångsättning. När vi började att samtala kring igångsättning var läkaren väldigt bestämd att man inte sätter igång en förlossning förrän BF +15, om det inte finns någon fara för mor eller barn, vilket det inte gjorde i vårt fall. Men för att vi inte skulle behöva känna oss oroliga kunde vi få göra ett ultraljud och CTG för att kontrollera hjärtljuden. Ultraljudet såg fint ut. CTG-kurvan var dock inte helt perfekt. När bebisen rör sig ska hjärtljuden öka, vilket det inte gjorde. Efter ca en halvtimme kom läkaren till vårt rum och sa att de kunde sätta igång förlossningen om vi ville. Det var ingen större anledning till oro med anledning av hjärtljuden, men eftersom jag var öppen och väldigt mogen för förlossning kunde de sätta igång mig. Lite förvånade blev vi dock av denna tvärvändning. Jag blev både nervös och lättad!

Vi fick gå till ett förlossningsrum. Jag bad om att få äta lite lunch innan jag sattes igång. Jag bytte om till den klassiska vita skjortan. Barnmorskan och vår granne Nina, tog hål på fosterhinnan så att vattnet gick.



Äter lite lunch innan det är dags…..

Bebisens hjärtljud fortsatte att vara “för stabila”, inga toppar på kurvan. Vid ett par tillfällen gick hjärtljuden ner. Nina kallade på en läkare. Det var samma läkare som gjorde ultraljudet då man såg att bebisen hade klumpfötter. Läkaren vill ta blodprov från bebisen för att mäta mjölksyran i blodet. Det är ett säkrare sätt att se hur bebisen mår. Precis när dom ska “sticka” i bebisens huvud börjar de bli lite toppar på kurvan. Läkaren beslutar att avvakta med blodprovet.

När det gått en timme från det att man tog hål på hinnorna så satte Nina in lägsta dosen med värkstimulerande dropp. Innan hade jag regelbundna sammandragningar men de gjorde inte ont. Efter 20 min med dropp får jag helt plötsligt grymt onda värkar. Jag ringer på klockan och ber om lustgas. Kvinnan som fixar detta, förklarar att personalen sitter i möte då ny personal ska avlösa. Jag säger till henne att de måste komma nu för förlossningen kommer att gå fort. Jag får ytterligare en eller två värkar och sedan vill jag krysta. Fortfarande har ingen personal kommit. Peter plingar på klockan igen. Till slut kommer en ny barnmorska sam Nina inspringande. De hinner knappt förbereda innan Alicia på 3 krystvärkar kom ut.

Förlossningen var så otroligt snabb. Jag hade ont i ca 30-40 min. Sammanlagt kanske jag hade 7 värkar och 3 krystvärkar. Vilken fantastisk upplevelse det är att föda barn! Man kan inte vara lyckligare än när man får hålla sitt nyfödda barn på bröstet!




Stolt storebror….